Slutsummering

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?

Deltog i en tvdokumentär!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej. Men samtalet om barn är ständigt där, så man får väl se..

Dog någon som stod dig nära?

Nej. Och jag är så glad att jag fått sådan bra relation till mina morföräldrar på sista tiden. 

Jag vill liksom hinna vara med dem så mycket som möjligt innan de försvinner.

Vilka länder besökte du?

För första gången på länge var jag faktiskt inte utomlands alls. Däremot har jag upptäckt nya platser i Sverige. I Österlen framförallt där vi hade vår "riktiga" bröllopsresa.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?

Pengar och en kontinuitet. 

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

 Sjätte augusti, vår ettåriga bröllopsdag. Och tjugosjunde maj, då vi firade att vi varit tillsammans i sju år. 

Vad var din största framgång 2012?

Att jag kom på vad jag vill göra, och hur jag ska göra för att uppnå den drömmen. Och att jag tog fil. kand i Kulturarv.

Största misstaget?

Att lägga ned en massa energi på något som ändå kändes som ett dött lopp. Jag hoppades helt enkelt för länge.

Bästa köpet?

Mitt pedalställ. Dyrt men välinvesterat.

Vad spenderade du mest pengar på?

Körskolerelaterade grejer. 

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att vi gjorde vår campingsemester trots allt. Och att jag kunde drömma emellanåt. Att jag inte förlorat hoppet.

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?

Nights in white satin kanske. Och A thousand years av Christina Perri.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag måste ju säga ledsnare. Men med gott hopp om att det snart kommer att ljusna!

Vad önskar du att du gjort mer?

Varit lite snällare.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Ältat.

Blev du kär i år?

Blev?

Favoritprogram på TV?

Jakten på det perfekta livet och Historieätarna. Terra Nova blev en stor besvikelse.

Bästa boken du läste i år?

Hungerspelen-serien! 

Största musikaliska upptäckten?

Emil Jensen. Igen.

Något du önskade dig och fick?

Hehe, ett playstation3. En romantisk semester med Johan och en lugn och skön jul.

Något du önskade dig och inte fick?

Oh, ja. Men de drömmarna finns ju fortfarande kvar. Och kanske verkställs nästa år!

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Öhm.. Johan tog med mig på jazzkonsert och det var göteborgskalas, så vi gick runt och insöp stämningen. Minns faktiskt inte vad vi gjorde mer. Märkligt.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

En hel del. Jobb, till exempel.

Vad fick dig att må bra?

Mina morföräldrar. Johan. Vänner och att få vara ifred.

Vilken kändis var du mest sugen på?

Var nog inte sugen alls. Johan duger så bra så.

Vem saknade du?

 Kulturarvsklassen.

De bästa nya människorna du träffade?

Har inga "bästa" nya människor. Är glad över att mina redan existerande relationer fortsätter att utvecklas och att vi bara blir ännu närmare.

Mest stolt över?

Min styrka.

Högsta önskan just nu?

Att allt jag kämpat för ska gå i lås 2013.

mellandagarna

Juldagarna. Lugnet efteråt. Man äter praliner, läser julklappsböcker och spelar Skyrim på ps3konsolen som maken och jag köpte i gemensam julklapp till varandra. Ah, skyrim. Virtuell natur när den är som bäst. Tur att vi måste ut och handla imorgon, annars är risken stor att vi fastnar i soffan med katt, spelkontroll, kaffe och praliner. Så kan vi ju inte ha det. Eller..?

kumare

Finsk folkmusik i hörlurarna, himlen är malvafärgad. Det har töat, och snön som är kvar ligger i små ensamma drivor på berget. Grönt, vitt, lila.
Det är i sådana stunder det känns som att en slöja framför mina ögon dras undan. Sedan går det inte att beskriva vad som händer härnäst.
Jag antar att alla bär någon form av andlighet i sig, och att religionen är ett sätt att kanalisera det.

Igår såg Senpai och jag på en dokumentär om regissören Vikram Gandhi som undrade om människan verkligen behöver andliga ledare i sin tro. Så han klädde ut sig till guru, lade sig till med en indisk dialekt, och skapade religionen och livsstilen Kumare med egenpåhittade yogaövningar och mantran. Han fick flera anhängare som fick kraft av hans livsåskådning. En blev yogalärare, något hon länge drömt om men inte vågat studera till innan. En annan fick motivationen till att göra något åt sin övervikt och gick ned tjugo kilo. Alla menade att Kumare hade förändrat och berikat deras liv. När det var dags att avslöja hans rätta identitet kunde Vikram inte med att göra det. Kumare hade blivit en så pass permanent del av människors liv, och nu skulle han ta deras religion ifrån dem. När han till sist ändå berättade hur det låg till var det också ett par stycken som gick därifrån och slutade svara på hans mail. Jag undrar hur de kände sig? Lurade förstås, men av vad; Vikram själv som utgav sig från en annan en han var, eller av själva livsåskådningen? De hade ju fortfarande upplevt både tröst och förändring.

Jag som gärna åtminstone hade velat vara agnostiker, men i själva verket nog är en ateist, måste ju någonstans tycka att de får skylla sig själva som gick på det. Men att man samtidigt ska göra det som känns bra och rätt för en själv, om det så är meditationsövningar i dokumentären där man snurrar med armarna som en väderkvarn, vilket såg hemskt fånigt ut. För min del behöver inte tro och andlighet kanaliseras i fysiska uttryck såsom tempel för tillbedjan, konkreta böcker med de "rätta" lärorna och historia, eller religiösa ledare. Jag tror inte på någon gud heller, eller snarare; jag vill tro att alla religioners gudar är en symbol för ungefär samma sak. Man vill förstå, finna tröst och hitta livets mening, och då är det lättare om man har en färg, form eller idé framför sig. Det skulle jag verkligen också vilja ha.

Kort sagt tror jag att Kumare är en lika viktig religion och livsstil som vilken som helst. Det handlar om att i svåra tider påminna sig om självklarheter. Sådant där man faktiskt egentligen vet, men som man tenderar att glömma bort när man har det jobbigt. Som att man måste älska sig själv innan man kan älska andra. Att meditation = koppla av och koppla bort omvärlden är ett sätt att nå frid med sig själv. Att vara ödmjuk inför det fantastiska liv man faktiskt har.
Det handlar bara om vilka tillvägagångssätt man finner lämpligast, om det är en fysisk Gud, yoga på morgonen eller som jag: en kastanj i jackfickan som jag kan ta upp och hålla i handen.

adventsfix

Vinden piskar upp pudersnö i virvlar. Tystnaden och ljuset som blir när snön kommit.
Jag donar lite. Hänger upp tunga glaskulor i fönstret och sådär. Tekoppsljusstakarna och ljuslyktorna med virkade dukar som inte blev sålda på julmarknaden arrangeras i grupper.
På vintern ser jag allting på ett annat sätt. Känner andra smaker, andra lukter. Ljuset och människorna blir annorlunda.

Igår var det glöggmys hos Mia med barndomsvännerna. Det är trevligt att vi börjat träffas såhär igen. Som att det är min fasta punkt som får mig att förstå att det både finns dåtid och framtid. Att saker kan förändras.
Det är ganska skönt.
Mia hade klippt ut en massa papperssnöflingor och satt upp i taket. Hela jularsenalen var riggad. Rött sken överallt och julgardiner, en pappersstrut med godis för varje dag fram till julafton, julstjärnor och adventssljusstakar, skålar med nötter och röda dukar.

Själv funderar jag på att sy en vimpel med jultema till vardagsrumsfönstret, om jag hittar tillräckligt många passande stuvar, vill säga. Samtidigt är ju vardagsrummets temafärger redan grönt och rött, så man kanske kan göra en som fungerar allround istället? Då behöver man ju dessutom inte göra fler än en..