söndag 30 december 2012

Slutsummering



Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Deltog i en tvdokumentär!
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej. Men samtalet om barn är ständigt där, så man får väl se..
Dog någon som stod dig nära?
Nej. Och jag är så glad att jag fått sådan bra relation till mina morföräldrar på sista tiden. 
Jag vill liksom hinna vara med dem så mycket som möjligt innan de försvinner.
Vilka länder besökte du?
För första gången på länge var jag faktiskt inte utomlands alls. Däremot har jag upptäckt nya platser i Sverige. I Österlen framförallt där vi hade vår "riktiga" bröllopsresa.
Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
Pengar och en kontinuitet. 
Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
 Sjätte augusti, vår ettåriga bröllopsdag. Och tjugosjunde maj, då vi firade att vi varit tillsammans i sju år. 
Vad var din största framgång 2012?
Att jag kom på vad jag vill göra, och hur jag ska göra för att uppnå den drömmen. Och att jag tog fil. kand i Kulturarv.
Största misstaget?
Att lägga ned en massa energi på något som ändå kändes som ett dött lopp. Jag hoppades helt enkelt för länge.
Bästa köpet?
Mitt pedalställ. Dyrt men välinvesterat.
Vad spenderade du mest pengar på?
Körskolerelaterade grejer. 
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att vi gjorde vår campingsemester trots allt. Och att jag kunde drömma emellanåt. Att jag inte förlorat hoppet.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
Nights in white satin kanske. Och A thousand years av Christina Perri.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag måste ju säga ledsnare. Men med gott hopp om att det snart kommer att ljusna!
Vad önskar du att du gjort mer?
Varit lite snällare.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Ältat.
Blev du kär i år?
Blev?
Favoritprogram på TV?
Jakten på det perfekta livet och Historieätarna. Terra Nova blev en stor besvikelse.
Bästa boken du läste i år?
Hungerspelen-serien! 
Största musikaliska upptäckten?
Emil Jensen. Igen.
Något du önskade dig och fick?
Hehe, ett playstation3. En romantisk semester med Johan och en lugn och skön jul.
Något du önskade dig och inte fick?
Oh, ja. Men de drömmarna finns ju fortfarande kvar. Och kanske verkställs nästa år!
Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Öhm.. Johan tog med mig på jazzkonsert och det var göteborgskalas, så vi gick runt och insöp stämningen. Minns faktiskt inte vad vi gjorde mer. Märkligt.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En hel del. Jobb, till exempel.
Vad fick dig att må bra?
Mina morföräldrar. Johan. Vänner och att få vara ifred.
Vilken kändis var du mest sugen på?
Var nog inte sugen alls. Johan duger så bra så.
Vem saknade du?
 Kulturarvsklassen.
De bästa nya människorna du träffade?
Har inga "bästa" nya människor. Är glad över att mina redan existerande relationer fortsätter att utvecklas och att vi bara blir ännu närmare.
Mest stolt över?
Min styrka.
Högsta önskan just nu?
Att allt jag kämpat för ska gå i lås 2013.

torsdag 27 december 2012

mellandagarna


Juldagarna. Lugnet efteråt. Man äter praliner, läser julklappsböcker och spelar Skyrim på ps3konsolen som maken och jag köpte i gemensam julklapp till varandra. Ah, skyrim. Virtuell natur när den är som bäst. Tur att vi måste ut och handla imorgon, annars är risken stor att vi fastnar i soffan med katt, spelkontroll, kaffe och praliner. Så kan vi ju inte ha det. Eller..?

onsdag 19 december 2012

kumare


Finsk folkmusik i hörlurarna, himlen är malvafärgad. Det har töat, och snön som är kvar ligger i små ensamma drivor på berget. Grönt, vitt, lila.
Det är i sådana stunder det känns som att en slöja framför mina ögon dras undan. Sedan går det inte att beskriva vad som händer härnäst.
Jag antar att alla bär någon form av andlighet i sig, och att religionen är ett sätt att kanalisera det.

Igår såg Senpai och jag på en dokumentär om regissören Vikram Gandhi som undrade om människan verkligen behöver andliga ledare i sin tro. Så han klädde ut sig till guru, lade sig till med en indisk dialekt, och skapade religionen och livsstilen Kumare med egenpåhittade yogaövningar och mantran. Han fick flera anhängare som fick kraft av hans livsåskådning. En blev yogalärare, något hon länge drömt om men inte vågat studera till innan. En annan fick motivationen till att göra något åt sin övervikt och gick ned tjugo kilo. Alla menade att Kumare hade förändrat och berikat deras liv. När det var dags att avslöja hans rätta identitet kunde Vikram inte med att göra det. Kumare hade blivit en så pass permanent del av människors liv, och nu skulle han ta deras religion ifrån dem. När han till sist ändå berättade hur det låg till var det också ett par stycken som gick därifrån och slutade svara på hans mail. Jag undrar hur de kände sig? Lurade förstås, men av vad; Vikram själv som utgav sig från en annan en han var, eller av själva livsåskådningen? De hade ju fortfarande upplevt både tröst och förändring.

Jag som gärna åtminstone hade velat vara agnostiker, men i själva verket nog är en ateist, måste ju någonstans tycka att de får skylla sig själva som gick på det. Men att man samtidigt ska göra det som känns bra och rätt för en själv, om det så är meditationsövningar i dokumentären där man snurrar med armarna som en väderkvarn, vilket såg hemskt fånigt ut. För min del behöver inte tro och andlighet kanaliseras i fysiska uttryck såsom tempel för tillbedjan, konkreta böcker med de "rätta" lärorna och historia, eller religiösa ledare. Jag tror inte på någon gud heller, eller snarare; jag vill tro att alla religioners gudar är en symbol för ungefär samma sak. Man vill förstå, finna tröst och hitta livets mening, och då är det lättare om man har en färg, form eller idé framför sig. Det skulle jag verkligen också vilja ha.

Kort sagt tror jag att Kumare är en lika viktig religion och livsstil som vilken som helst. Det handlar om att i svåra tider påminna sig om självklarheter. Sådant där man faktiskt egentligen vet, men som man tenderar att glömma bort när man har det jobbigt. Som att man måste älska sig själv innan man kan älska andra. Att meditation = koppla av och koppla bort omvärlden är ett sätt att nå frid med sig själv. Att vara ödmjuk inför det fantastiska liv man faktiskt har.
Det handlar bara om vilka tillvägagångssätt man finner lämpligast, om det är en fysisk Gud, yoga på morgonen eller som jag: en kastanj i jackfickan som jag kan ta upp och hålla i handen.








tisdag 4 december 2012

adventsfix


Vinden piskar upp pudersnö i virvlar. Tystnaden och ljuset som blir när snön kommit.
Jag donar lite. Hänger upp tunga glaskulor i fönstret och sådär. Tekoppsljusstakarna och ljuslyktorna med virkade dukar som inte blev sålda på julmarknaden arrangeras i grupper.
På vintern ser jag allting på ett annat sätt. Känner andra smaker, andra lukter. Ljuset och människorna blir annorlunda.

Igår var det glöggmys hos Mia med barndomsvännerna. Det är trevligt att vi börjat träffas såhär igen. Som att det är min fasta punkt som får mig att förstå att det både finns dåtid och framtid. Att saker kan förändras.
Det är ganska skönt.
Mia hade klippt ut en massa papperssnöflingor och satt upp i taket. Hela jularsenalen var riggad. Rött sken överallt och julgardiner, en pappersstrut med godis för varje dag fram till julafton, julstjärnor och adventssljusstakar, skålar med nötter och röda dukar.

Själv funderar jag på att sy en vimpel med jultema till vardagsrumsfönstret, om jag hittar tillräckligt många passande stuvar, vill säga. Samtidigt är ju vardagsrummets temafärger redan grönt och rött, så man kanske kan göra en som fungerar allround istället? Då behöver man ju dessutom inte göra fler än en..



















måndag 26 november 2012

att inte glömma sig själv helt och hållet


Just nu drömmer jag om ovanligt nåbara saker. Dricker starkt, svart te och ser på Poirotavsnitt. Vi sover i arbetsrummet för att bryta vanor. Och för att kunna kela med katten. På ett sätt sover jag bättre här. I den gamla sängen vi delade i hans pojkrum och i vår första lägenhet.
Jag tar det lugnt. Det måste bli så nu. En dag i taget. När man har gott om pengar är allt så annorlunda. Då slipper man tänka såhär. Men nu. Nu jobbar jag för att bli lite starkare än vad jag var igår. Imorgon kanske jag är bättre än idag. Och så vidare. Ens drömmar blir så hanterbara och lättförstådda. Jobb. Pengar. Mat.
Till skillnad från när jag är trygg. Då kan jag inte förklara mina största drömmar om jag så hade velat. Och inte ens måla det.
Man blir lite annorlunda när yttre faktorer påverkar en. Som att jag inte riktigt känner igen mig själv. Men jag försöker. Jag övar på de delar som är lätta. Så jag inte glömmer helt.


torsdag 22 november 2012

i tanken händer det mesta

Har hittills haft en riktigt intensiv vecka. Kanske inte så mycket i form av praktiska göromål som med tankar och funderingar. Det händer mycket just nu, säger jag för jämnan. Och det gör det, men kanske inte alltid så det syns.
Men denna eviga julmarknad händer just nu. Så roligt jag har haft inför den. Och nu är det snart dags. Tur att julen kommer strax efteråt så jag inte står helt handfallen, utan kan sätta igång med nya pyssel.
Här kommer iallafall en liten sneak-peek på saker som kommer dyka upp på marknaden:


 Kakfat av loppisporslin
Hårspännen/diadem av loppisfyndade knappar och textil


Örhängen av virkade dukar


onsdag 7 november 2012

alla vet att jag lever helt onödigt


"Hur går det med jobbsökandet?" Brukar folk nuförtiden fråga mig medan de lägger huvudet lite på sned. Tonläget är lågt och allvarligt. Så berättar jag beklagansvärt om "lekskolan" som jag vid dåliga dagar kallar coachningen och spelar med i det där spelet som säger att man är ingenting annat än djupt olycklig och en samhällsbörda så länge man inte har något jobb eller annan "vettig" sysselsättning. Och jag hatar det. Varför ska "Vad sysslar du med då?" vara en av de första frågorna man får vid en ny bekantskap och inte "vad får dig att känna dig glad"? Varför vill vi så gärna ha en titel på allt och alla?
Det är kanske därför jag är så dålig på att fråga hur folk mår. Själv tänker jag efter och svarar uppriktigt när någon frågar mig samma sak. Men väldigt sällan blir det annat än standardsvaret "bara bra" när jag frågar andra. Det kan väl inte stämma? Inte jämt? Hur kan någonting vara "bara" bra? Vad har hänt som gjort att man ändå mår bra, och vad hade behövt hända för att man ska kunna må "jättebra"?
Svaret gör mig högst misstänksam.

Vissa dagar är allt nattsvart och jag tänker att jag aldrig kommer få ett arbete. Ibland är jag mer optimistisk och stimuleras av det faktum att jag inte vet vad framtiden bär i sitt sköte, var jag kommer hamna. Då känns allt spännande.
Det jag alltid vet, oavsett bra eller dålig dag, är att jag bara inte får lägga mig ned och ge upp. Jag måste fortsätta kämpa. Väldigt klyschigt, men det är först nuförtiden som jag verkligen behöver tänka på det sättet. Utöva de slitna orden. "Jag går långsamt, men jag går aldrig tillbaka" var det någon som sade. Precis så.

Nu: sömnsmak i munnen, kaffe och tusendrömmar som virvlar runt i skallen. Skulle behöva en strömbrytare i huvudet. Tänk vad skönt.









söndag 21 oktober 2012

disigt


Disig förmiddag. Jag är ensam med katten och har knappt tänt några lampor, utan rör mig i de halvskumma rummen. Det är ganska skönt.
Jag har haft ganska fina helger nuförtin. Pink Floyd-konsert i hagakyrkan med maken och föräldrarna. Sångerskan kastade kärleksfulla blickar på sin barfote make tillika basist. Han spelar alltid barfota. Vitt vin och skaldjurspasta med föräldrarna på Sjöbaren dessförinnan.

Många djupa samtal med vänner, som att det här är ett sanningens år för alla. Många förtroenden.

Jag syr och broderar för fullt inför den kommande julmarknaden i haga församlingshem. Såhär intensivt skapande har jag inte varit med om förut. Och det är roligt, och jag får hela tiden nya idéer.
Men nu. Nu ska jag ta det lugnt.

onsdag 3 oktober 2012

det är nu allt börjar


Det är höst, nu mår jag alltid bättre. Gråljuset, människorna som blir lite mindre påträngande. Jag vet, jag är mer svensk än svenskheten självt. Ibland drömmer jag om Finland. Den höga luften och myrarna. Få vara ifred och ha naturen omkring mig.
Svärföräldrarna tycker vi ska flytta till Norrland med dem. "Visserligen måste ni nog nästan skaffa nya vänner, men ni har ju åtminstone varandra". På riktigt. Jag skulle verkligen inte kunna välja mellan mina vänner och Johan. Det går bara inte. De är båda en så stor del av mitt hjärta. Inget som går att byta ut sådär. Jag visste inte om jag skulle bli arg eller bara medlidsam när hon sade sådär. Tänk att inte ha det jag har, något så stort att förlora, att hela jag skulle gå förlorad. Om något hände. Men det är klart, hade jag på något sätt lyckats få med mig hela vänkretsen i flyttlasset till Norrland hade separationen från Hamnstaden varit så mycket lättare.

Nu börjar allting igen.
Allt som legat i dvala kan börja väckas upp. Hösten är min tid för förändring och nya tag. Även om förändringen kanske till störst del sker i tanken, utvecklar mig inuti.
I Silent Hill ligger dimman allt som oftast tät. Korparna för sina hesa samtal i tallarna utanför sovrumsfönstret. Dalgången färgas brun, gul och orange. Granskogen är tom och tyst. Det är en ständig melodisk black metal-känsla där jag bor, med andra ord.

Jag kommer eventuellt att medverka i en julmarknad i början av december. Tänkte överge tavlorna den här gången för lite mer "säljbara" saker. Sådant jag faktiskt ändå snarare skapar numera av återvunnet material. Sådan tur då att jag fick en mängd fina knappar och tyger i födelsedagspresent, kreativiteten flödar, och jag hoppas bara att jag hinner genomföra alla mina idéer. Och att julmarknaden blir av överhuvudtaget.

Kaffe, ja tack.











onsdag 19 september 2012

glad och fattig


Det är bra tacksamt ändå att vara fattig på hösten, av alla årstider. Den klara, friska luften får mig at andas bättre, vilket resulterar i högre koncentrationsförmåga nu när jag söker jobb. Rotfrukterna är billiga och det blir liksom lättare att komma på nyttig mat som inte är pasta. Naturen är skön och gratis. Jag läser biblioteksböcker och ser den här hösten som en omstart. Det är bara ibland som jag glömmer att omstarter kan vara riktigt bra. Just nu har jag rätt mycket planer och idéer. Vissa saker kan jag nästan röra vid, andra är fortfarande drömmar, höljda i dunkel. Jag vet att det här är ett prövoår. Det har jag vetat nästan sedan jag startade det där kulturarvsprogrammet. Men jag är glad att jag har bloggen så jag kan skriva ned till mitt framtida jag att det här året trots allt behövdes. Att det är nu mycket avgörs, och att förändringar alltid gör ont till en början. Fast det där gamla talesättet att det som inte dödar en gör en starkare, och att man alltid blir lyckligast om man fått kämpa ordentligt först, det tror jag fortfarande inte riktigt behöver stämma. Den som myntat det uttrycket tror jag inte har sina duster med försäkringskassan eller annan taskig byråkrati..

söndag 9 september 2012

tankekedjor


Igår: Kulturnatta i Mölndal med föräldrar, make, Anders, Lisa och Dan. Mycket folk. Louise Hoffsten-konsert och öppet hus i museet. Träffade bekanta mest hela tiden. Rödvin i plastmugg. Det var trevligt att träffa museifolk igen. Nattkaffe hos föräldrarna och sova över. Drömde oroliga drömmar om tvproduktionen. Att jag lallade omkring i bara adamsdräkten och tyckte det var okay att filmas så.

Idag var det tänkt att jag skulle dinera med antikarna på italiensk restaurang, men jag var tvungen att stå över. En irriterande trötthet kombinerat med illamående. Knepigt. Och tråkigt, hade faktiskt sett fram emot middagen. Det det känns bättre nu iallafall, ett på natten. Det var ju typiskt.
Lyssnar på lite Mari Boine med Senpai och drömmer om tavlor som inte är målade. Tänker på besläktade själar och på människor som kanske inte ens finns. Så mycket jag vill göra, att önskningarna liksom "kommer ivägen" för varandra.

Det kan vara så svårt att prioritera ibland. Att välja med både hjärtat och hjärnan. Just nu verkar exempelvis en viss, handsmidd vigselring i matt silver som en vettig idé. Jag tycker verkligen mycket bättre om silver nu sedan jag fick veta att det ursprungligen kommer från en fallande stjärna. Man ska nog passa på att skaffa saker bara för att de är vackra medan man inte har barn. Jag kan klara mig på pasta med tomatsås en vecka i sträck för en sådan sak.

Jag undrar vad som är den främsta orsaken till att folk skaffar barn. Just nu är jag av den egoistiska uppfattningen att ett barn hade varit fint, för då slutar man (hoppeligen) att tänka så himla mycket på sig själv. Barn för den egna utvecklingens skull, med andra ord. Det är fel anledning att skaffa barn, och därför tror jag att jag måste vänta på min "riktiga" anledning. Ungefär som när jag gifte mig. En gång i tiden kändes det helt fel. Sedan tvåtusensex kändes det helt rätt.





lördag 1 september 2012

själlösheten

Igår såg Senpai och jag filmen "Dödskallegänget", en kultig åttiotalare som vi båda anmärkningsvärt nog missat. Den var väl intressant på sina ställen, däremot skrek kidsen så mycket och intensivt att både Johan och jag började panikera och hysteriskt skratta mellan de ofrivilliga tårarna. Vi var tvungna att pausa filmen ibland för att få utrymme att andas. Ikväll tar vi det lite lugnare. Johan ska introduceras för barndomsfilmen "Den oändliga historien". Jag undrar om den är lika bra som man mindes den från det glada nittiotalet, eller om dagens animationer får den här att framstå som riktigt sunkig?

Tänk vad härligt när man var liten och villigt lät sig imponeras av den tidens effekter och datoranimationer. Allt var häftigt. Numera ställer man höga krav, och det som inte ligger i samma liga som Avatar ifråga om grafik är hopplöst föråldrat och ute. Lite så. Sedan att Avatar har en av de mest sunkiga storys jag sett på flera år är en helt annan sak. Jag kan i nya mästerverk sakna den där härligt varma och genuina känslan från den gamla filmerna. Det man inte behärskade i animationer fick man ta igen på andra sätt.
Som duschscenen i Psycho till exempel. Magiskt. Först duschens strilande ljud. En skugga bakom duschdraperiet. Plötsliga fiolstråkar och ljudliga knivhugg. Skrik. Sedan duschens stillsamma strilande igen, i en lång minut. Perfekt.

Det jag försöker säga är nog att förr kändes det som att skådespelarna stod för den huvudsakliga insatsen, och var ansvariga för att få fram känslan som skulle löpa som en röd tråd genom hela filmen. Idag döljs istället skådespelarna bakom påkostade ljud- och bildeffekter, som utgör filmens skelett.
Handlingen har kommit att bli viktigare än personen.


onsdag 22 augusti 2012

österlen




Johan kokar kaffe med trangiaköket.


 Har haft en helt underbar semester, och med tanke på fjolårets smått katastrofala smekmånad med öroninflammation och att årets semester inföll under årsdagen för vårt bröllop, har jag valt att se det här som vår "riktiga" bröllopsresa. Den var hur som helst mer romantisk, mer strukturerad och förberedd, och.. mer av allt.

Lördagen den 4e augusti åkte vi till Simrishamn och campingen. Redan på ditvägen fyndade vi en fantastisk lampa på loppis. Sockeln är i porslin, målad i ljunglila med japansk inspiration. Man kan skönja ett par båtar, träd och geishor. Härligt larvig! Vi passade även på att samla på oss fina tyger och två stolsdynor till vår kattvakt som länge gått och funderat på att sy sina egna kuddvar.


Oljelampan gav ett behagligt sken.
   Från vår tältplats kunde man höra havet.
Makaroner och tomatsås till middag. Det var Johan som uteslutande lagade maten på trangiaköket.
Det regnade och blåste en hel del under vår vistelse. Då kunde man krypa ned mellan lakanen på vår tjocka luftmadrass och se tältväggarna röra sig ut och in, som andning.



Brösarp tågstation.

På söndagen åkte vi ånglok! En resa tur och retur mellan Brösarp och St Olof. Gråväder och tallar omgav det lilla stationshuset. Skogstyst. Till barnens glädje stannade förarvagnen till innan det kopplades till personvagnarna, och tillät passagerarna att klättra upp och prata med lokföraren. Blåbärsglasspaus i St Olof innan man åkte tillbaka igen. Riktigt fint.


Lokvagnen kopplas till personvagnarna.





Havet.

  Måndag - vår bomullsbröllopsdag! Vi hade en heldag i äppelträdens Kivik och besökte ett flertal loppisar. Johan hittade en märklig liten manick som han ville ha, och först senare fick vi veta att det var en örngottsbandskrusare. Tänk, jag har faktiskt funderat på hur en sådan ser ut..
Vi hittade även en gudsförgäten lada som tjänade som antikvariat. Det är något speciellt med lukten i boklador. De gamla trägolven. Tystnaden, bara radionyheterna hördes svagt från vindsvåningen. Famnen full med böcker och Husmoderns köksalmanack för en tjuga stycket. Det var riktigt bra.
Ägaren verkade inte vara van vid kundbesök, han blev jätteglad och småpratade en hel massa. Han sålde böcker mest över nätet tydligen.

En av många loppisar längs vägarna.

Det kryllade av crêperier i Kivik, och till lunch valde vi att stanna vid café Tamarind som ligger i Mellby skolas källarvåning. Det var ganska dyrt, men riktigt fina och fräscha crêpes! Getost och spenat till huvudrätt, och till efterrätt delade vi på en med honung och valnötter, det är ju inte varje dag man firar ettårig bröllopsdag. På övervåningen hade de en shabby chic-butik och en mindre utställningshall för moderna hantverksföremål. Fina grejer. Jag köpte ett vykort med en tjurig katt.
På kvällen var vi riktigt romantikklyschiga, satt på stranden och åt grönsaker och ost till kvällsmål. Drack champagnen som vi fick av svärföräldrarna i bröllopspresent.






Tisdag - Sista heldagen i Österlen tillbringade vi vid RAÄskyddade Glimmingehus. En jättefin borg full av springor att skjuta på fiender genom, falluckor och små gluggar i golvet.. att skjuta på fiender en våning ner genom.. Väldigt fint. Galette med rökt lax på det dyra intilliggande cafét efteråt. Vad är det med Österlen och galettekulturen? Gott var det iallafall.

Glimmingehus.

På onsdagen åkte vi upp till svärföräldrarna. De planerar att snart flytta till sin lilla sommarstuga, och behöver få bort en massa saker för att få plats, så det var gratisloppis i vardagsrummet. Hittade en jättefin mässingsljusstake (trendmässigt fin patina på den..), en liten kristallvas och ett skrin i koppar. Väldigt trevliga saker.

Dagen därpå åkte vi upp till Uppsalaträffen med fkv. Kim och jag höll i varsin pojk- respektive flickgrupp som skulle prata om allt möjligt om att vara kortväxt. Det kändes nervöst först men artade sig jättebra! Nu törs jag kanske göra om det någon gång. För övrigt: möten, underbart zumbapass med både barn och vuxna, hotellakan, rödvin, fest. Linnea och jag bodde ihop som förr.

Johan och jag avslutade med ett par ensamma dagar i sommarstugan. Det var skönt. Bara läsa, se på film, bada och kyssas. Lite så.


Norrlandsjö.




Så var min "smekmånad". Helt ljuvlig.












tisdag 31 juli 2012

hur var det nu jag gjorde?

Har precis sytt klart både ett nytt linne och en tröja. Jag vet inte riktigt hur den där tröjan blev till, och det stör mig. Ibland vill man veta hur man gjorde, och inte bara hitta på allt eftersom. Jag vet inte, det skulle liksom kännas mer seriöst. Kanske ha ett prassligt pappersmönster i en plastficka också, så man säkert kan göra om det. Men jag har aldrig tyckt om att försöka lära mig tekniken bakom något, fastän det kanske skulle få min kreativitet att blomma.

Båda plaggen var i elastiskt, tunt tyg jag hittat på second hand, och jag har nästan svurit på att aldrig någonsin mer jobba med sådana tyger. Så mycket jobb! Så lätt att sömmarna "tänjer ut" fållarna och gör tröjan alldeles knorvig i linning och ärmslut! Jag borde verkligen gå en kurs om jag nu är så sugen på att lära mig hur man gör på "riktigt". Det hjälpte att sjunga på något fint medan man gjorde de svåraste sömmarna. Vangelis "Rachel's song" fungerade för mig.

Nästa projekt får bli att sätta igång med min 1x1m tavla på mig själv. Det ser jag fram emot. Det kändes lite knepigt först, nästan egocentriskt, men om nu Johan fått en borde jag väl kunna göra en som föreställer mig själv också? Tyger är redan valda, i huvudsak blommiga, och grunden får bli ett styvt möbeltyg med tryckta, strama små blombuketter. Och nu har jag ju dessutom en symaskin till min hjälp. Dock gillar jag den förra tavlans råa känsla, så även om stygnen blir finare den här gången så tänker jag inte fålla in kanterna, utan tyget får fransa sig bäst det vill.


...Eller.. man kanske istället skulle sy en bred söm runt samtliga kanter på både Johans och min tavla så de får ett enhetligt intryck, utan att jag behöver göra om Johans tavla för mycket?
Det tål att tänkas på.

onsdag 25 juli 2012

sådana dagar man nästan inte trodde fanns

Promenad genom ett solglittrande, ljus-mellan-trädkronor-silande Göteborg hand i hand. Vi satt på rosencaféet och drack iskaffe under parasoll och rosorna gungande bakom oss. Fontänplask och parkbänkskyssar. Blundade man kändes det precis som den där första dagen vi träffades och vi kysstes vid fontänen.
Promenad genom alléer och sallad med fyra sorters ost i Haga. Vi provade lite vigselringar i Fåfängans antik. Jag vet inte, det fanns en till mig som bara var lite stor och det skulle man ju kunna ordna. Jag ska sova på saken, den är undanlagd till imorgon eftermiddag och är hemskt fin i silver och kristall.

Och så hem till fläderblomssaft med jordgubbar.

söndag 22 juli 2012

nya tag

Är liksom trött och ledsen nu förtiden. Har många ömma punkter, och det känns fåfängt nog som att alla känner till dem och fortsätter att trycka på dem. Jag behöver inte det.
Jag behöver samla mig. Sluta älta, tänka på vad jag borde och vad andra tycker jag borde. Jag kan inte ta in det just nu. I avsaknad av struktur behöver jag bygga mig en egen. Jag föredrar att tänka på vad jag behöver.
Nu vill jag mest sänka mig ned i en tjärn. Mörkret, kylan, tyngdlösheten. Ett kallt embryo. Och sedan: Upp till ytan, ett nytt andetag, is i lungorna, ta nya tag.

söndag 10 juni 2012

en ny tid


Praktiken klar. Utbildningen tekniskt sett överstökad. Och nu?
Jag tror det är nu det börjar. Igen. Förutom jobbsök har jag idéer. Kanske en hemsida och någonslags webshop. Och framförallt borde jag ta tag i bloggen igen. Som en slags dokumentation, eller vad vet jag.
Marknadsföra mig. Min mor har skaffat firma och hemsida och nu en egen facebooksida som om inte det vore nog. Tänkte skaffa mig en också och börja lägga upp saker jag sytt och målat, och så kunde vi ge PR för varandra, eftersom det känns lite läskigt att göra det för sig själv.
Men min affärsidé är iallafall återbruk. Att göra nya saker av secondhandfyndade textilier, udda kaffekoppar eller gamla virkade dukar. Och så kanske slänga in lite konst också, när man ändå håller på.
Det blir nog bra.

torsdag 26 april 2012

tröst

Praktiktiden som varit så underbar och så påfrestande är snart till ända, och jag är lite deppig över det. Så himla fint att jag då har Johan som tagit hand om mig. Igår åkte vi ut till Lärjedalen och promenerade bland vitsipporna, forsen, kvällsfågelsången. Ljusblå toner. Och sedan lagade han överraskningsmiddag åt oss. Och som om inte det vore nog gick han upp tio i sex idag fastän han är ledig, för att laga frukost. Han är så hemskt fin. Jag får ta och återgälda på något sätt. Blåbärspannkakor kanske. Eller kyssar.

söndag 22 april 2012

vit himmel

Det är märkligt hur man kan leva i olika verkligheter. Just nu är det vitt väder. En tvättmaskins rytmiska trygghetsljud i bakgrunden och en purrande katt på min mage. Tänker att jag vill koka lite kaffe och ta en hembakad kolakaka snart. Tyst. Det är min verklighet. Men så vet jag att imorgon är det dags att åka spårvagn tidigt på morgonen igen. Sura människor vars fingrar dansar över pekskärmarna. Åsikter om vädret och kollektiv glädje och irritation. På gott och ont. Men det är inte jag. Jag är något annat.

Jag vill alltid så lite som möjligt. Inte göra karriär. Bara jobba såpass mycket och såpass lite att jag är rik på tid men ändå har mat på bordet. Drömma om luftslott hela livet, så slipper jag renoveringsprojekt och dyra lån. Det är lite så jag tänker.

torsdag 19 april 2012

tyst helg

Jag har haft en jättefin helg. På fredagskvällen möttes Senpai och jag upp för en öl på Kino. Vi hade aldrig varit där förut, men jag föll direkt för den lilla lokalen som snabbt fylldes av fredagsfirande hipsters och annat udda folk. Lite som jag. Tänker att det nog kan vara ett trevligt ställe på sommaren.

På lördagen åkte jag iväg och gjorde ett rejält styrketräningspass. Sådär så man ligger på golvet alldeles mör efteråt, och med endorfinerna rusande i blodet. Sushi på det, och dagen kunde nog inte bli mycket bättre. Söndag var hemmadag och baka kolakakor-dag och dricka-massa-kaffe-dag.

onsdag 4 april 2012

Så mycket som hänt sedan sist. Det är löjligt egentligen. Nu när jag verkligen skulle behöva blogga av mig när det händer så mycket, och så orkar jag inte. Men nu tänker jag att det får bli uppdatering en annan gång, nu gäller det mest att börja igen så man kan fortsätta.

Sitter på Sockerkringlan med sömniga ögon. Jag sover för lite och gråter för mycket. Ungefär som vanligt. Fast nu med känslan av att tiderna kommer bli mycket mer stressiga framöver. Oroar mig i förväg alltså.

Men idag fick jag iallafall glädjande besked. Har varit hos den enda ortoped som ens ville ta emot mig på undersökning, och han lovade att skriva ett intyg åt mig som jag kan ge försäkringskassan. Fighten om bilstöd har börjat.
Jag blev så glad att jag firade med att gå till Emmaus. Hittade en kjol med rosor på brun botten, vem behöver inte något sådant? Fann mitt gamla tillgodokvitto, och fyndet blev nästan gratis. Sådant är fint.

Nu ska jag sitta och blunda en stund. Och tänka på mina basilikasådder som börjat gro. Och på balkongliv i största allmänhet.

tisdag 3 januari 2012

den upphöjda mjölken

Julen var lugn och uppdelad i två tillfällen. Först firade vi hos Johans familj veckan innan julafton. Det var ganska fint faktiskt. Vegetariska gratänger och Jacob's creek. Vi hade pysslat ihop presenter till alla, svåger och hans flickvän fick exempelvis ett såntdära trevåningsfat av kaffekoppar och udda tallrikar som jag hittade delarna till på Myrornas. Riktigt nöjd med resultatet, jag körde på blått, brunt och guld som färgtema. Till moster med familj och svärföräldrarna hade Johan kokat clementinmarmelad, eller sylt som Johan kallade den eftersom den blev lite lös. Till mormodern hade jag gjort ett geléljus med silvriga, vita och blå pärlor i ett second hand-köpt fint glas. Jag var nämligen hemma hos Clara en vecka innan och gjorde ljus för det vilda. Det var glittrigt och kletigt och hemskt roligt, och jag hade inte gjort geléljus sedan jag gick i Juniorerna i kyrkan, och det var ju ett tag sedan..

Julaftonen firades hos Mommo och Moffa på traditionenligt sätt. De hade bakat en gudomlig svamppaj till mig, och dessutom var jag lite syndig och åt lax. Att det fortfarande kan vara så gott fastän jag egentligen inte äter det.. Jag funderar ibland på om jag inte ska börja äta fisk igen. Men bara sådan som är vildfångad och finns i goda bestånd. För att jag tror på att vildfångad fisk har det bättre än både mjölk- och köttkor.

Jag har tänkt en hel del på vad som borde bli nästa steg i mitt försök att leva ännu bättre i enlighet med min kropp och miljön. Försöker sluta helt med mjölkprodukter eftersom ingen människa äldre än fem år egentligen tål laktos eller ens behöver den näringskällan. Visst är det märkligt att vuxna människor dricker av något som egentligen är avsett för djurungar? Det är nästan tabu att säga så i Sverige, folk brukar snabbt säga nåt i stil med: "Men... mjölk innehåller ju typ 20 av våra 22 viktigaste näringsämnen!" eller: "Vi har ju alltid druckit mjölk!"

Jag kan gå med på att mjölk är näringsrikt, grejen är bara att det inte finns något i mjölk som inte också finns i andra saker, som frukt och grönt. Det gäller "bara" att äta balanserat så man når samma effekt som med ett glas mjölk.
Påståendet att vi alltid ska ha druckit mjölk är också felaktigt. Mjölkproduktionen kom igång efter den industriella revolutionen på 1900talet då vi plötsligt kunde förvara mjölk kallt och förpacka den hygieniskt. Innan var man tvungen att mest göra ost och smör av den, vilka är mycket mer hållbara produkter. Det stora mjölkdrickandet i Sverige påhejades också av mejerierna under 30talet med det man kallar "Den svenska mjölkpropagandan" och efter det har mjölken höjts till skyarna som mirakelmedel.

Märk väl att Sverige är ett av få länder som har denna mjölkkultur. På de flesta andra ställen är mjölk något som är till för små barn, och sedan får det vara bra med det. Så mjölk är definitivt inget som vi "alltid haft".
Så vi får se om jag slutar med mjölkprodukter i framtiden. Det var ändå ett tag sedan jag drack mjölk glasvis, och kaffemjölken är numera utbytt mot soya. Har hittat en soyamjölk som inte är sötad och som alltså får en mycket mer neutral smak. God i gröten också. Grädde får bli nästa steg, det som kommer bli svårast är nog dessertostar och liknande. Ett steg i taget, inga onödiga löften.

Nu ska jag kliva ner från min predikstol och istället lyssna hatiskt på metal en stund. Sedan går det inte att ignorera uppsatsen länge till.